Död man talar




Någon stack en spruta i mig, så att min kropp, sjönk ihop

Denna någon, dömdes, av, vår lag

Och jag, begravdes, i kärleksfull jord



Jag föll ihop, utan, att avlägsna, ett endaste rop

Bara ett sista, djupt, andetag

Och denna någon, dömdes, för mord




Men denna någon, hade inte alls, mördat mig

Jag var ju redan död, ett levande lik

Lång tid innan, detta hände



Straffad och fängslad, jag fattar det ej

Denna någon, hade ju lyssnat, på mitt själsliga skrik

Denna någon, en ängel, som Gud, till mig sände

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0